mammastinkan

Rena rama Tina Turner i framsätet. Fastspänd favoritvas från Sia. Imorse var det dags att skriva på sista papprena och bli husägare officiellt. I Södertälje skulle vi ses hos mäklaren. Stoffe fick förhinder i sista sekund och kunde inte följa med. Inte optimalt men vad skulle vi göra? Vi tänkte positivt och hoppades att vi skulle kunna lösa det med en fullmakt. Passerade ett café på vägen där det stod en polis och fotograferade 11 skotthål i rutan. Trevlig stad Södertälje? Hur som helst så vart det inte trevligare när jag klev in hos mäklaren. 1 minut sen var jag och han hade redan ringt Stoffe och frågat vart vi var. Hetsig? Japp. Sen fortsatte det. Han var dryg och otrevlig hela tiden. Varje gång han öppnade käften kom det nåt nytt spydigt. Säljarna var hur söta som helst och verkade inte ett dugg stressade. Jag hade dessutom bett om ursäkt 100 ggr och förklarat situationen om och om igen. Det visade sig även att säljaren var min gamla dagisfröken och kom ihåg både mig, mamma och bror. Hur som helst så ruttnade jag till slut på att ta skit och röt ifrån. Sååå skönt. Frågade varför han var tvungen att vara så otrevlig och att han hade varit det sen jag kom. Förklarade för idiotjäveln att inget skulle bli bättre av att han betedde sig så och att vi skulle fokusera på att lösa problemet istället. Till saken hör att han låtit riktigt jävla dryg och otrevlig redan innan varje gång vi haft telefonkontakt. Fördigsuttet på stina nu. Heja mig;) Han svängde hur som helst helt och bad om ursäkt. Skyllde på att han sovit dåligt. Vem fan har inte det? Ja ja. Han gullade med Lowe och kvittrade rent allmänt. Kaoset slutade med att Stoffe fick stänga butiken och köra rally från Bromma till Södertälje för att krita på 3 papper som tog 20 sekunder! Hur som helst. Slutet gott allting gott:) Åkte förbi vårt nya hus på vägen hem och släppte av vasen och lite annat lull lull. Känns helt sjukt och nu helt vemodigt när allt nästan är packat. The end of an era..djupt va? Nä. Nu ska jag packa vidare!