mammastinkan

Vi satt fast! Helt plötsligt leder google maps ut oss på platsen som gud glömde. Syns inte riktigt på bilden men det var så jäkla mycket snö och så spårigt. Vi kunde inte vända heller. Fanns ingenstans att vända. Vi såg dessutom på bajs-google-maps (heter numera så) att det inte var särskilt långt ut till Södertäljevägen och Tungelsta. Vi tuffade på, en stund. Jag föreslog för Ylva att hon skulle försöka hålla lite vänster och köra uppe på mittsektionen med högerdäcket för att inte riskera att skrapa i. Det skulle jag aldrig ha gjort för där satt vi. Vi försökte ALLT! Grävde med snö upp till midjan med våra innebandyklubbor, lade ut granris vid däcken för att få fäste, gungade bilen, turades om att gasa och slira så att vi fastnade mer å mer. Paniken spred sig sakta men istället för att gråta så skrattade vi. Vi skrattade så pass att vi var på gränsen till hysteri. Vi var verkligen mitt i ingenstans!! Ringde vår tränare och berättade att vi kunde bli "lite" sena till samlingen och ev. inte komma alls. Vi ringde alla vi kände och jag försökte få pappa att skicka brandkåren. Allt för att inte åka på en bärgare med helgtaxa. Det sista jag och Ylva var sugna på faktiskt. Men sen äntligen kom han. Vår frälsare. Vår man. Vår McGayver! Det glänste fint om bilen när han smög sig fram över åsarna. Helt iskallt gled han ur sin fyrhjulsdrivna jeep och sa "snygg parkering". Vi skrattade fortfarande hysteriskt. Allt vi mäktade med. Kan eventuellt ha hoppat lite upp och ner som två småtjejer. Sen tog han fram sitt rep och bara utan att säga någonting drog han loss bilen. Bara sådär. Alltså herregud vilken karl:) Samtidigt så kom vår andra räddare i nöden. Vår tränare Pierre hade försökt lotsa sig till oss från andra hållet med sin flickvän söta Hanna i släptåg. Dom hade träffat på två crossåkare som lite fint varnat dom för att fortsätta med bilen. Klokt. Dom kom alltså sista biten till fots. Så när bilen äntligen var loss så bad vi Pierre om att köra sista biten. Det var som en hägring. Vi hade nog inte stått där särskilt länge men var ändå på gränsen till galenskap så när jeepen kom från andra hållet och Pierre+Hanna från andra så kändes det helt overkligt. Som en samlad räddningsaktion. Haha troligt:) Hur som helst så hann vi till matchen och jag lyckades trots uppladdningen göra 3 kassar. Hade utlovat 400 så ledsen för det. Dock grymt nöjd med mina 3! Lowe var som tur var inte med oss utan har hängt med sötaste Jonna idag. Dom har åkt tunnelbana och dragit på sig en stalker. En kille som visserligen såg helt okej ut men var misstänkt väldigt nära Jonna och Lowe från Eriksdalshallen till Huddinge. Måste vara jobbigt att vara så snygg som Jonna. Killar efter sig hela tiden och inte blir det väl bättre när dom tror att hon är värsta MILF:en:) Lowe var i alle fall sjukt nöjd med sin barnvakt och hade inte krånglat alls. Skönt:) Tack igen Jonna! Nu LCHF pannkakor med grädde och sylt. Mums:)