mammastinkan

Som jag inte har så mycket av ärligt talat. Vill väl tro att det finns något för oss efter att det här livet tar slut men om det innebär att vi ska dricka te med gud eller inte, det har jag ingen aning om. Hoppas att man föds om till någon annan så att själen förs vidare. Haha....djupt va? :) Vet att jag hade panik över det när jag var liten och var livrädd för att födas om till en möbel eller nåt annat deprimerande. Är döpt och konfimerad. Lowe är döpt men ungefär där slutar vår vänskap med gud. Försökte tom förhandla ner antalet psalmer på Lowes dop men vågade samtidigt inte gå på för hårt eftersom jag var rädd för att jag då skulle få brinna i helvetet. Nej seriöst nu..tror ju inte på sånt men så fort jag är i en kyrka eller med en religös person så blir allt konstigt. Jag blir lite rädd och svär hela tiden. Typ tvångstankar..."får inte svära, får inte svära" och allt som kommer ut är FAN och HELVETE och SKIT.

Jag tror på livet! och förhoppningsvis ett liv efter livet utan bekymmer och massa skumpa och annat härligt lull lull. Smal vill jag vara också:) Kanske ska be för det!